Hyllning till Tokio Hotel!
Jag vet att det e lite sent:P..men jag läste detta på THF och blev berörd....Jag tror många kommer hålla med om att det var fint skrivet och äkta..även dom som inte gillat TH...
Emmla på THF har skrivit detta...
Freiheit -89
"Du hälst mich nicht auf
Ich fühl mich claustrophobisch eng
Mach Platz bevor ich mir 'n Ausweg spreng
Ich brech aus
Ich brech aus"
Att en dag, kan ha en sådan stor inverkan på så många liv. Visste dagen det? Visste någon att den 1 september 1989 var så betydelsefull, så viktig. Av alla som föddes den dagen, det exakta datumet. Visste någon att två av dem skulle bli så älskade? Två av samma slag, två barn som säkert bara var planerat att vara et, från början. De kan skatta sig lyckliga, de som förväntar sig en men får två. Den kan skatta sig lycklig som födds med sin bästa vän, med en del av sig själv.
Kanske var det ett tecken, att den 1 september 1989 var den dag då det legendariska rockbandet Rolling Stones återförenades efter att ha varit åtskilda i sju år. Eller att samma månad, tusentals människor flyr ut ur Östtyskland med drömmar om en bättre, friare tillvaro. Både rockmusik och frihet, skulle till så stor grad komma att påverka framtiden för dessa två nyfödda. Komma att vara del av deras öde. Egentligen, kanske det var ett under att de alls fick födas. Livet i Östtyskland var inte lätt, av 1000 gravida kvinnor gjorde 27 abort. Av 100 hushåll hade bara 14 telefon. Det kan inte ha varit lätt. Var det kanske en slump, att revolutionen som så småningom ledde till frihet för ett helt folk, inleddes i Leipzig samma stad där dessa barn föddes. Under de svindlande sensommar månaderna, anordnades fredliga demonstrationer varje måndag hela september. Så småningom öppnades gränsen till Ungern och många tog sig ut. Lass uns hier raus, kan mycket väl ha varit slagord som användes vid demonstrationerna. Nog kan det ha varit en slump, men alla påverkas vi av slumpen. Frihetslängtan födds någonstans, kanske var det här.
"Lass uns hier raus
Wir wollen da rein
In unserem Traum die ersten sein
Halt uns nicht auf, das ist unser Traum
Da ist alles erlaubt
Wenn ihr wollt könnt ihr dabei zuschau'n"
Dessa två barn, pojkar av samma sort fick nog lida för sin frihetslängtan. Alla hade inte samma glöd, i det forna östra riket. Det brukar pratas om mentalitet, när man pratar om tyskar. Öst mentalitet och västmentalitet, dessa barn föddes i en tid då allt kom att stå på sin spets. Vilken mentalitet de uppfostrades in i, kan vi bara gissa. Resultatet, blev nog inte det som alla önskat. Därav kom känslan av att inte riktigt passa in. När man inte passar in i skolan, när man inte lätt får vänner, hur bra måste det då inte vara att alltid ha en vän som aldrig sviker. Ensam är man stark, men tillsammans med någon annan är man oslagbar. Dessa pojkar är levande bevis på det.
Vad är det här för text, vad har den för syfte? Jag vet det inte, men nog kan man se det som en hyllning. Till en dag, till ett händelseförlopp som inleddes och som fram tills idag har lett oss in i ett liv där dessa två pojkar som föddes denna dag tar upp en stor del. När de står på scenen, brinner många hjärtan. Tillsammans med sina två äldre vänner, som de mötte i ruinerna av gamla öst tyskland, under återuppbyggnadsprocessen, så drar de nu fram över världen. De uppnår seger i varje land. Med en känsla, som få, med en tanke bakom allt, står de raka i ryggen. Äldre, än sina nu nitton år, kan man tycka. Uppbyggd av framgång, men de byggde upp framgången, med sina egna händer.
Vad som än händer, är de aldrig ensamma. Vad som än händer, viker de aldrig bort från den väg de valt att vandra. Vad som än händer, sviker de aldrig sina sanna jag. Vi har mycket att lära från dem. Vi har mycket att lära från varandra. Det finns för mycket ovilja i världen, för mycket avundsjuka, för mycket hat. Det smutsar ner vår värld av frihet och jämlikhet, all stress och alla krav blir som stenar på våra axlar. Taggar i våra hjärtan. Låt ingen säga till dig, att du inte klarar av något. Låt ingen säga till dig, att dina drömmar inte är värda att kämpa för. Lev, varje sekund som om den vore din sista.
"Leb die Sekunde
Hier und jetzt, halt sie fest!
Leb die Sekunde
Hier und jetzt, halt sie fest!
Sonst ist sie weg
Sonst ist sie weg
Die Zeit läuft
Halt sie fest"
/ Emmla , 2008-09-01
Emmla på THF har skrivit detta...
Freiheit -89
"Du hälst mich nicht auf
Ich fühl mich claustrophobisch eng
Mach Platz bevor ich mir 'n Ausweg spreng
Ich brech aus
Ich brech aus"
Att en dag, kan ha en sådan stor inverkan på så många liv. Visste dagen det? Visste någon att den 1 september 1989 var så betydelsefull, så viktig. Av alla som föddes den dagen, det exakta datumet. Visste någon att två av dem skulle bli så älskade? Två av samma slag, två barn som säkert bara var planerat att vara et, från början. De kan skatta sig lyckliga, de som förväntar sig en men får två. Den kan skatta sig lycklig som födds med sin bästa vän, med en del av sig själv.
Kanske var det ett tecken, att den 1 september 1989 var den dag då det legendariska rockbandet Rolling Stones återförenades efter att ha varit åtskilda i sju år. Eller att samma månad, tusentals människor flyr ut ur Östtyskland med drömmar om en bättre, friare tillvaro. Både rockmusik och frihet, skulle till så stor grad komma att påverka framtiden för dessa två nyfödda. Komma att vara del av deras öde. Egentligen, kanske det var ett under att de alls fick födas. Livet i Östtyskland var inte lätt, av 1000 gravida kvinnor gjorde 27 abort. Av 100 hushåll hade bara 14 telefon. Det kan inte ha varit lätt. Var det kanske en slump, att revolutionen som så småningom ledde till frihet för ett helt folk, inleddes i Leipzig samma stad där dessa barn föddes. Under de svindlande sensommar månaderna, anordnades fredliga demonstrationer varje måndag hela september. Så småningom öppnades gränsen till Ungern och många tog sig ut. Lass uns hier raus, kan mycket väl ha varit slagord som användes vid demonstrationerna. Nog kan det ha varit en slump, men alla påverkas vi av slumpen. Frihetslängtan födds någonstans, kanske var det här.
"Lass uns hier raus
Wir wollen da rein
In unserem Traum die ersten sein
Halt uns nicht auf, das ist unser Traum
Da ist alles erlaubt
Wenn ihr wollt könnt ihr dabei zuschau'n"
Dessa två barn, pojkar av samma sort fick nog lida för sin frihetslängtan. Alla hade inte samma glöd, i det forna östra riket. Det brukar pratas om mentalitet, när man pratar om tyskar. Öst mentalitet och västmentalitet, dessa barn föddes i en tid då allt kom att stå på sin spets. Vilken mentalitet de uppfostrades in i, kan vi bara gissa. Resultatet, blev nog inte det som alla önskat. Därav kom känslan av att inte riktigt passa in. När man inte passar in i skolan, när man inte lätt får vänner, hur bra måste det då inte vara att alltid ha en vän som aldrig sviker. Ensam är man stark, men tillsammans med någon annan är man oslagbar. Dessa pojkar är levande bevis på det.
Vad är det här för text, vad har den för syfte? Jag vet det inte, men nog kan man se det som en hyllning. Till en dag, till ett händelseförlopp som inleddes och som fram tills idag har lett oss in i ett liv där dessa två pojkar som föddes denna dag tar upp en stor del. När de står på scenen, brinner många hjärtan. Tillsammans med sina två äldre vänner, som de mötte i ruinerna av gamla öst tyskland, under återuppbyggnadsprocessen, så drar de nu fram över världen. De uppnår seger i varje land. Med en känsla, som få, med en tanke bakom allt, står de raka i ryggen. Äldre, än sina nu nitton år, kan man tycka. Uppbyggd av framgång, men de byggde upp framgången, med sina egna händer.
Vad som än händer, är de aldrig ensamma. Vad som än händer, viker de aldrig bort från den väg de valt att vandra. Vad som än händer, sviker de aldrig sina sanna jag. Vi har mycket att lära från dem. Vi har mycket att lära från varandra. Det finns för mycket ovilja i världen, för mycket avundsjuka, för mycket hat. Det smutsar ner vår värld av frihet och jämlikhet, all stress och alla krav blir som stenar på våra axlar. Taggar i våra hjärtan. Låt ingen säga till dig, att du inte klarar av något. Låt ingen säga till dig, att dina drömmar inte är värda att kämpa för. Lev, varje sekund som om den vore din sista.
"Leb die Sekunde
Hier und jetzt, halt sie fest!
Leb die Sekunde
Hier und jetzt, halt sie fest!
Sonst ist sie weg
Sonst ist sie weg
Die Zeit läuft
Halt sie fest"
/ Emmla , 2008-09-01
